Döden & Liemannen

Dimmorna lägger sig som tjocka täcken över fälten. Mörkret faller lika fort som temperaturen i luften. Gräset är plaskvått så att vatten tränger in i skorna. Liemannen står i sin svarta kappa på toppen av krönet. Han håller sin lie över axeln, bärandes på allt sitt hat. Huvan har han över huvudet för att dölja sitt vrede. Jag kan se honom där han står som en vålnad från en för länge sedan bortglömd värld. Han har inte sett mig än för att han verkar vara så inne i sitt väntande. Jag undrar vem han väntar på och skulle göra om han upptäckte mig? Han ser nästan oförskämt avslappnad ut, som om gud återvänt till jorden och tror att han är ensam.

Plötsligt dyker döden upp som från ingenstans. Han går fram och hälsar liemannen med en handskakning; döden nickar, liemannen står blixt stilla. Sen står de tillsammans sida vid sida i några sekunder innan de ger sig av. Plötsligt försvinner de på andra sidan krönet och jag ser dem inte längre. Hur kunde jag undkomma både döden och liemannen? De verkade tydligen inte intresserade av mig om de såg mig överhuvudtaget? Jag har aldrig varit nära döden eller liemannen förut, det känns nästan magiskt. På nåt vis tror jag de hör samman som bröder. De representerar delar av oss människor tillsammans. Dimmorna har aldrig legat så här tjocka över fälten och jag ligger plaskvåt i gräset.