Nollor & Magi

Jag befinner mig i en annan värld. I en värld långt bort ifrån poesins och dikternas. Jag befinner mig bland siffror och tal, där ekvationer kräver logik. Där svaren är exakta och allting är relativt. Här finns det bestämda regler för hur allt ska vara, det finns det inte i poesins och dikternas värld.

Jag trivs inte här. Det känns som om man som poet inte borde platsa här. Här handlar frågorna om livets existens om genomsnitt. Om hur miljön ska räddas genom matematiska uträkningar om så och så många utsläpps kvoter. På frågan om guds vara eller icke vara så är alla strängt förnekande, ”vi tror inte på gud vi tror på big bang och materia”. Var tog fantasin vägen? Om den finns så måste de verkligen vara rädda för att visa den. För visst måste väl en siffra kunna hjälpa en att känna också?

Jag som egentligen bor i en värld där det inte finns några exakta svar och lösningar; där marginaler är oändliga, där 1+1 = 3, där ord är språk och inte siffror. Men så använder matematiken bokstäver ändå för att räkna ut svar, jag avskyr det. I matematiken är lagarna orättvisa och diffusa, vem har sagt att det absolut måste vara så där? Måste verkligen E=mc² betyda något för mig när jag själv inte finner någon mening?

I poesins och dikternas värld så finner man svaren på alla frågor inom sig och det är i tankar och inte i siffror. Där finns nästan inga lagar förutom grammatik och stavning men det hör till språk och inte till fantasi.

Jag håller på att somna i en mattebok, en matte kurs funkar bra som kudde om man är trött och uttråkad. jag fattar ju ändå ingenting som den försöker förklara.

Jag kan ju läsa alla ord och skriftliga förklaringar men när det kommer till siffror så blir allt suddigt, allt liksom flyter ihop. Jag lärde mig alfabetet när jag gick på dagis men siffrorna när jag gick på mellanstadiet. Jag brukar att ha svårt med allt som har med siffror att göra; tid och priser på varor, jag förstår inte någonting. Även om jag inte är så dum att jag inte kan hantera pengar eller handla. Egentligen så förstår jag inte vad vi skulle behöva matten till egentligen. Jag kan inte förstå hur siffror och matte ska få mig att förstå livet?

För mig så funkar poesi och filosofi som utmärkta hjälpmedel. Det ger mig svar på en massa existentiella frågor som hjälper mig att förstå min tillvaro lättare. Känslor är så mycket enklare att förklara med ord och fantasi än med siffror Så vad ska vi med siffror till?

Nu skrattar alla matematiker åt mina resonemang förstås. Men så dum är jag inte. Jag är medveten om vilken betydelse matematiken har och haft i samhället, hur människor i stort sett byggt upp det av den. Jag vet att datorn som jag skriver mina blogginlägg på till exempel har en processor som räknar med siffror, nämligen ettor och nollor. Källkod och maskinkod hit och dit men hjälper det mig att förstå mig på kärlek? Nej men det underlättar mitt skrivande som genom det hjälper mig att förstå mig på allt som har med kärlek att göra.

Utan teknik som bygger på matematik hade vi inte levt i detta väl utvecklade, civiliserade informationssamhälle. Vi hade fortfarande vandrat omkring i stenåldern, så egentligen borde jag inte klaga och undra över hurvida matematikens och siffrornas betydelse. Egentligen så beror det nog bara på att jag tycker det är svårt, men också fruktansvärt tråkigt.

Vad vore vi alla skribenter och bloggare utan internet? Jo vi hade fortfarande varit beroende av tidnings och bok förlag för att kunna framföra våra åsikter. Hur mycket svårare hade inte det varit? Genom ny teknik med hjälp av siffror och elektricitet (energi) så kan dessa omvandlas till bokstäver som jag kan skriva och se på en skärm, varför är jag inte tacksam för det? Är det för att jag ser det så självklart?

Själv sitter jag många timmar framför datorn varje dygn, nästan så att jag sover för lite. Jag skriver, spelar spel, laddar ner film och musik. Hur tråkigt hade jag inte haft det utan internet? Men så har ju inte alla tillgång till internet runt om i världen så jag borde inte göra mig så stor i käften.

Så lite som en nolla känner jag mig när jag sover bort timme efter timme och undviker det som jag tycker är svårt. Jag har jättesvårt att förstå mig på siffror och tal men jag klarar mig ganska bra ändå. Men så handlar det om betyg också, jag vill ju i alla fall bli godkänd. Och det önskar jag att jag blir. För sen i framtiden när jag skaffar jobb så kommer jag inte att välja att jobba med något yrke som kräver mattekunskaper på högre nivå. Jag kanske kommer att skriva och då behöver jag aldrig stöta på matte mer. Eftersom då lever jag i poesins och dikternas värld och den världen ligger för alltid långt bort ifrån Matematikens och logikens värld.

Men jag kan inte sluta tänka på om vi hade haft något som kunde ersätta matte och teknik? Då skulle många av världens miljö och hunger problem varit lösta. Vi hade levt i en fredligare värld här på jorden och om poesin kunde omvandlas till ren energi skulle väl vi bemästrat magi istället.