Tid andas på mig

Jag ligger ner i min säng på rygg med huvudet på min kudde. I tystnaden far jag bort i mina tankar. Jag tänker och drömmer stora tankar och drömmar; så stora och farliga att det är bäst om jag håller dem för mig själv.

Jag är tom; tomheten känns som en spegel i taket där jag kan se mig själv som det nervvrak och lik jag är. Jag är ensam; säkert ensammast i världen. Jag kan varken höra eller se någon annan människa. Jag är inåtvänd som en tröja vänd utåin, jag är smutsig och svettig. Jag skulle må bra om jag blev tvättad i tvättmaskin. Sedan skulle jag torkas i torktumlare, där hela min värld skulle snurra runt tills ingenting låg i sin ordning längre. Jag skulle bli helt omtumlad, chockad, rädd och sedan skulle jag ta på mig min rena tröja rätt igen.

Det är så tyst i rummet att jag kan höra tystnaden: idag är den högljudd. Ett svagt sus i mina öron är något som jag alltid hör.

Klockan tickar och jag känner hur varje sekund fyller tystnaden. Det känns som om tiden springer, nästan för fort. Den känns inte som tid. Jag önskar att mina andetag kunde ersätta sekundvisarna. Då skulle tiden röra sig långsammare så att jag fick grepp om den: om jag andades 6 andetag per minut då skulle ju varje minut bli 10 gånger längre isåfall om det ska vara 60 sekunder/60 andetag? På tal om det så hörde jag talas om en kille i USA som höll andan i 17 minuter! I en vattenbassäng. Bildligt talat så måste tiden ha stått stilla för honom. Han överlevde som tur var men tänk om man kunde stoppa tiden?

Skulle det vara som att sluta andas eller bestämma själv hur mycket genom ett slags reglage, skulle man inte dö då tillslut ändå?

Det kanske bara är döden som kan stoppa eller ändra tiden för när man dör så slutar man ju andas och så länge man andas går tiden. Man åldras, blir äldre i samma takt som någon annan bestämmer att man ska göra. Eller så kan man stoppa tiden en lite stund och inte åldras, i ca 17 minuter för längre än så dör man.

Om man inte hade behövt andas så skulle man inte åldras. Då skulle man dö istället men det är ju något vi alla ändå ska göra någon gång. Om man kan dö av att hålla andan, dränka sig själv i en bassäng, hur ska man då med säkerhet kunna överleva och samtidigt ändra eller stoppa tiden?

I en Ingmar Bergman-film så såg jag en mumie som var över 4000 år gammal som andades. Hur är det möjligt att andas så länge? Det ett mysterium. Håller den andan samtidigt månntro och det inte märks? Om man håller andan samtidigt som man andas kanske man lever längre men det låter svårt eftersom jag inte förstår hur isåfall?

Men jag har ingen lust att pröva. Jag behöver andas för hålla mig vid liv och tiden kanske är ett pris jag måste betala för att få det?